fredag 4 november 2016

Blää!

Jag fattar ju att snöeländet skulle drabba även oss förr eller senare, men jag hoppades ju på det sista.

När jag vaknade i morse låg det ett tunt vitt lager över gräsmattorna, men gångvägarna var blöta. Precis det absolut värsta jag vet, rugg och slaskväder. Och det känns ju direkt i kroppen dessvärre och jag mår därefter.

Första snön

Jag måste ju ut i eländet så pälsklingen kan få göra sitt. Hon brukar gilla snö, men då ska det ju inte vara blötsnö.

Mitt på dagen trängde sig en ensam solstråle genom molntäcket och letade sig in genom mitt fönster. Självklart upptäckte min lilla soldyrkare  detta och klev raka vägen in i ljuset.

Nala i solen

Tyvärr varade det bara några få minuter. Sen blev det mörkt och grått igen och  vi har fått mer snöblandat regn, men inget som legat kvar på marken. Den klass 1 varning som vi fick över Kronobergs län uteblev, tack och lov. 

Egentligen är det ju inte det minsta synd om oss som har varma kläder och ett varmt hem att kura i när det snöar och vinden viner eller när det är regn och rusk utan för husknuten.

Jag tänker på alla bostadslösa som inte vet vart de ska tillbringa natten. Och på alla de tiggare som lämnat sitt land för att sitta utanför våra butiker och fryser i hopp om att vi ska se dem och ge dem en slant.

Anna

Jag blev ju god vän med en kvinna i min förra hemort. Vi lärde känna varandra när hon dök upp utanför Ica för lite drygt 2 år sedan och där sitter hon än idag. Vi håller kontakten även fast jag flyttat därifrån. För ett par veckor sedan åkte jag dit bara för att träffa henne. Vi gick till cafét och fikade och jag gav henne min gamla mobil, så att vi enklare ska kunna höras av. Tidigare har min pappa fått lämna meddelanden mellan oss och ibland har vi hörts genom hennes väns telefon.

Nu har hon fixat FB och lagt till mig som vän. I söndags ringde hon mig och vi satt och pratade i över en timme, som vilka väninnor som helst. På söndag ska jag ringa henne via messenger, så vi kan se varandra när vi pratar. Hon är inte så bra på den tekniska biten än, men hon lär sig snabbt.

Jag vet att hon överväger att stanna i Bulgarien när hon åker hem nästa gång i december. Jag kommer sakna henne, men jag hoppas ändå att hon kan stanna i sitt hemland med sin familj.. Det är hemskt att veta att någon man tycker så väldigt mycket om måste sitta ute och tigga för sitt uppehälle.

Min vän vill jobba och har vid flera tillfällen blivit “lovad” ett jobb och det är därför hon åker tillbaka till Sverige igen och igen. Hon säger att det har blivit en märkbar skillnad på hur folk bemöter henne nu, efter att kommunen har tagit emot många flyktingar. Hon får inte ihop så mycket pengar längre och det är dyrt för henne att leva här med kostnader för boende och mat, samt resorna tillbaka till Bulgarien var 3:e månad.

Anna och Maria

När jag flyttade förra sommaren, så fick hon och hennes familj komma och hämta så mycket de ville av allt jag inte kunde behålla. Det var åtskilliga kartonger som de tog med sig till Bulgarien. Hennes hus där nere hade brunnit, så det var väldigt mycket hon behövde och jag är glad att jag kunde hjälpa till lite grann, men önskar att jag kunde hjälpa till ännu mer.

Älsklingen slutar tidigt på fredagar, men ska jobba extra imorgon. Han är redan trött och ska lägga sig tidigt. Jag och dottern får sitta och mysa med tända ljus och titta på Idol.

Ljus

Jag tänder ju ljus varje kväll, men nu är det ju Allhelgonaafton, så i kväll har jag tänt extra många ljus med tanke på dem som inte är med oss längre. Jag tänker på dem rätt ofta och minns den tid då de var en del i mitt liv. De är absolut inte glömda….

Saknade

Min kusin, min mormor, min bästa kompis och min fd svärfar

Ha nu en riktigt skön och mysig helg, oavsett vad ni gör, vart ni befinner er eller vilket väder vi har.

Underskrift png

4 kommentarer:

  1. Hej, du är nog den mest empatiska person jag känner, du gör verkligen allt för att alla ska må så bra som möjligt. Själv är jag ganska dålig på att ta mig för saker, men jag har blivit bättre och bättre., Jag utmanar mig själv med saker jag egentligen tycker är jobbigt, jag har en hög integritet o ibland vill jag bara stänga dörren om mig och vara själv. Nu har jag ju upptäckt att även om det tar mycket energi att interagera med andra så ger dig mej också otroligt mycket och jag vågar mer och mer. Men riktigt stridbar blir jag nog inte, efter mina utmattningssyndrom har jag inte orken för det...Jag blir nästan tårögd när jag läser om hur du stöttat den tiggande kvinnan och hennes familj. Hoppas du orkar fortsätta engagera dig och hjälpa andra, och att ingen gör dig illa längs vägen.
    Massor av kramar med önskan om en skön och avkopplande helg

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så snällt sagt❤️ Tyvärr känner jag att jag gör alldeles för lite. Jag önskar att jag mådde bra och var full av energi så jag kunde engagera mig ideellt på någon flyktingförläggning eller genom någon hjälporganisation. Men man kan inte göra mer än man orkar och har förmåga till. Jag är så glad att jag vågade ta kontakt med min Bulgariska vän som blev min Bulgarisk syster. För det är just så jag ser på henne idag, även om jag vet att hon i andras ögon bara är en bland alla andra tiggare. Genom min Bulgariska syster har jag ju också fått lära känna en del av hennes familj. När jag bodde i Sävsjö kom de hem till mig ibland och vi åt lunch ihop och när duschen slutade att fungera på campingen där de bodde, så fick de komma hem till mig och låna min istället. Mina föräldrar och jag har även och besökte dem när de bodde i en liten campingstuga långt utanför Eksjö.Nu har de äntligen hittat ett nytt boende bara 5 km utanför Sävsjö När vi satt på cafét, så funderade hon över hur hennes liv kunde bli så här? Hon har haft ett bra liv tidigare, utan några större bekymmer och drev en egen liten restaurang. Idag drömmer hon m att kunna skaffa sig en matvagn och driva en rullande restaurang i sin hemstad. Men istället sitta hon ute hela dagarna,vilket får hennes kropp att värka så att hon ibland inte kan sova på nätterna. Jag tror inte jag skulle klara av att byta med henne ens för några timmar, men hon har inget val.

      Jag lider varje gång jag går förbi tiggare utanför affärerna, men jag inser ju att jag kan inte hjälpa alla. Jag får lägg min energi på min syster, sen nöjer jag mig med att hälsa på de andra och ge dem en liten slant om jag kan. Jag berättar inte om min Bulgariska syster för att jag vill ha en klapp på axeln. Jag gör det för att jag önskar att andra ska tänka på att bakom alla dessa tiggare vi ser överallt, så finns det en människa med känslor och drömmar, precis som vi, men som får lida på grund av alla fördomar som finns om Romer. Bland alla folkslag finns det bra och dåliga människor och blir man ständigt bemött med avsky, så tror jag att det ökar risken att det påverkar ens personlighet negativt. Hat föder hat och kärlek föder kärlek, det är vad jag tror på. Kanske har mina favoritböcker från barndomen påverkat mig att ha en lite mer positiv syn på Romer? Jag bara älskade Katarina Taikons självbiografiska böcker om Katitzi när jag var barn 😍

      Jag är så glad att jag blev pushad att börja blogga igen, för jag har saknat dig och alla andra bloggvänner och all den kärlek som delas här och jag har nog saknat att skriva också? Även om vi är vänner på FB, så är det långt ifrån lika personligt som det är att läsa varandras bloggar och att lämna (korta eller långa) kommentar till varandra.
      Ha nu en underbar helg, vännen och ta hand om dig. Puss & Kram 💋 ❤️

      Radera
  2. Äntligen hittade jag din blogg. Du hade satt in http två gånger så jag hamnade på en annan blogg som hette Kaffemorsan. Blev sen misstänksam eftersom jag sökt dig och inte fått tag på dig. Då kom en annan bloggvän och talade om att det inte var nåt skumt ;) jag och många andra råkade ut för en stalker för nåt år sedan så jag är väldigt uppmärksam

    Därför svarade jag lite märkligt på din sista kommentar och ber om ursäkt för detta.

    Det går ju an med snö när det är minst 5 grader så det blir fin vit snö och inget slask. Nu har vi kallgrader här så snön ligger kvar.

    Ja du har man hund så blir det till att gå ut i alla fall. Bra skrivet om detta med bostadslösa och tiggare. Det är så tragiskt att inte alla får ha det lika bra. Vilken härlig solskenshistoria detta med kvinnan du blev vän med. Så fint gjort av dig. Jag blev lite vän med en man utanför ICA som tiggde och vi bjöd honom på fika och gav honom annan förnödenhet. Jag har ju svårt att gå förbi men kan inte ge hur mycket som helst eftersom jag nu har så låg inkomst. Förut gav jag hela tiden men det gick inte till slut.

    Vilken fin bild på er. Underbart och rörande det du skriver. Vi är ju alla människor med behov så varför är det så orättvist?.

    Man saknar verklige dom som gått ur tiden och jag tycker inte att tiden läker alla sår.

    Ha en skön måndag
    kram från
    Malin

    SvaraRadera
  3. Tyvärr går det inte att länka till din blogg. Jag har satt in dig på länkar: En kopp kaffe men det står att bloggen inte går att nås. Ibland är det stört omöjligt :(

    Jag får kolla igen i morgon och spara ner din blogg tillfälligt på bokmärken

    Ha det bra

    SvaraRadera

Här är det Morsans regler som gäller. I kommentarsfältet råder nolltolerans mot otrevliga kommentarer, men alla andra tas med glädje och tacksamhet emot.
//Morsan ❤️