Här händer det inte mycket alls just nu. Jag försöker hålla näsan över vattenytan, så jag inte sjunker djupt ner i självömkans träsk.
Värken är skit jobbig men värst är nog ändå denna totala energilöshet. Jag får inget gjort mer än det absolut nödvändigaste. Inte ens de soliga dagarna gör någon större skillnad. De dagar lilltjejen varit hemma när solen skinit, så försöker vi ta oss ut på lite längre promenader än bara runt kvarteret.
Det är inte bara jag som är trött här hemma, för när älsklingen kommit hem vid sjutiden på kvällen, så tar det oftast inte så lång tid innan han somnar sittandes i soffan.
Till skillnad från mig så blir han sovtrött, då han har ett fysiskt tungt arbete som han avslutar med ett träningspass på gymmet måndag till torsdag. Nu ska han dessutom börja köra ett pass med enbart konditionsträning på lördags mornarna.
Själv sover jag inte mycket alls, då själva sängliggandet är smärtsamt. Trots att jag tar värktabletter och min kvällsmedicin och sitter uppe tills jag nästan däckar, så slutar det ofta med att jag efter ett stunds smärtsamt liggande, sätter mig upp på sängkanten i väntan på att sömnen ska ta över värken.
Sedan mitt förra inlägg har jag varit och tagit mina blodprover och även fått svar på dem samt hunnit pratat med min läkare. Mina järnvärden är inte bra, vilket ju var väntat. Men här ger de inga järnsprutor på VC så han skulle skicka en remiss till sjukhuset. Det betyder att det kan ta lite tid innan jag får någon tid till detta. Annars tycker jag att det känns bra att få ta järnet på sjukhuset, då det innebär vissa risker samt att då kan jag enkelt ta mig dit med bussen.
Det visade sig att även mina sköldkörtelvärden inte heller var helt bra, så nu ska jag öka min Levaxin dos lite, men inte så mycket som sist, för då fick jag ju hjärtklappning. Skulle det hända igen så vet jag varför och kan själv sänka min dos något igen.
Idag är en grå dag med lättare regn, så det blir inga längre promenader. Däremot har jag en tid i tvättstugan för att tvätta sängkläderna. Har ändrat den tiden ett par gånger nu, för att jag inte haft någon ork till detta. Idag har jag en eftermiddagstid istället, i hopp om att det ska underlätta något.
Igår kväll blev jag tillfrågad om jag kunde vara hundvakt, men den här gången sa jag faktiskt nej på grund av mitt mående, men fick ju självklart lite dåligt samvete över det. Men i morse när skulle ut med min lilla pälskling i regnet så var jag väldigt glad att jag sa nej till en heldag med Ronja. Hon hade aldrig nöjt sig med våra korta kissrundor. Ronja har inget emot regn och rusk, till skillnad mot mig och pälsklingen.
Jag önskar er alla en fin vecka och en bra start på Mars månad.
.
Precis så har jag också känt förut så jag förstår precis. Man vill mycket men orken finns inte. Jag hade hormonrubbning och när jag fick kompensera upp det så har jag blivit mycket piggare. Sen gör ju värk också att man tappar lusten.
SvaraRaderaSkönt att du kommer ut lite i alla fall med den söta hunden och din dotter. Ja du när man jobbar hårt blir man trött på ett annat vis. Jag har ju själv haft en utmattningsdepression för 12 år sedan och man blir aldrig densamma, hjärnan skadas och man har inte samma uthållighet.
Då förstår jag att du inte kan sova för då trycker man ju på onda punkter och så är det till och från för mig också med ländryggen. Synd att det är såna väntetider så du inte får järnsprutan direkt. Antar att man blir trött av järnbrist också. Ser att du också har problem med sköldkörteln. Jag har 25 mg levaxin efter min operation då halva sköldkörteln togs bort. Jag mår mycket bättre än på många år och ser tydligen piggare ut. Har gått med detta säkert i över 10 år med för låg hormonproduktion. Därför blev jag tydligen överviktig. Nu har jag gått ner minst 6 kg
Vad bra att du kunde säga nej till att vara hundvakt när du inte mådde bra. Starkt av dig. Ser att du inte varit här på ett tag och hoppas du mår bättre.
Sköt om dig
Varm kram från Malin