Ett evigt väntande…

Igår fick jag vänta ända till sjutiden på kvällen innan BUP sköterskan ringde upp mittimaten. Hon lät för ovanlighetenskull riktigt trevlig och sa att hon skulle prata med min dotters läkare idag och åter komma till mig idag igen. De skulle försöka ordna en så kallad akut tid, vilket borde innebära en tid nästa vecka i bästa fall.

Klockan är snart 18  och än så länge inget samtal från BUP, men som sagt hon ringde ju sent igår. Men vid ett flertal tillfällen har även glömt att ringa, så man vet aldrig?

Igår kom äldsta dotter till oss. Hon skulle till en kompis som bor nere i centrum, men hon jobbade till 21, så då mellanlandade min dotter hos oss. Det går ju som sagt inte så många bussar från folkhögskolan och absolut inte inga kvällsturer, mer än på sommaren.

Äldsta dottern använde tiden hos oss till att färga sitt hår blått och äta middag med familjen. Alltid lika trevlig när hon kommer hem och pälsklingen blir jätte lycklig.

Den här lilla sötnosen låg och sov bredvid mig när jag vaknade i morse. Oftast hittar jag henne på älsklingens kudde eller nere i fotänden och bara någon enstaka gång i hennes egen bädd.

Idag har jag inte gjort så mycket mer än varit ut med pälsklingen några gånger och där emellan bakat lite kakor.

Yngsta dotterns pojkvän kommer hit imorgon och dottern berättade att han hoppades på att jag skulle baka. Det är klart att killen ska ha Morsans kakor och de brukar gå hem hos älsklingen och dottern också. Den här gången blev det veganska kolakakor.

Att baka veganska småkakor är lika enkelt som att baka vanliga kakor, så länge receptet inte håller ägg eller mjölk. Man byter bara ut margarinet till ett mjölkfritt margarin. Nu mera är det det enda margarin jag köper istället för att ha flera sorter i kylen.

I väntan på det där samtalet från BUP, ska jag nu bege mig ut i köket och fixa med middagen. Älsklingen är inte hemma för än kl 19 på vardagar, så här äter vi alltid sent.

Ha en mysig kväll!