Återförening med dotter på vift

Denna tisdag har dragit förbi i raket fart. Först sov jag oförskämt länge och innan jag ens hunnit ut med hunden ringde äldsta dottern. Hon kom hem sjuk från sthlm igår kväll och ringde mig när hon var på väg till vårdcentralen på fm.

Hon undrade om jag kunde ta med mig min dramaten och möta henne vid Ica för hon behövde handla men orkar inte släpa på något tungt. Läkaren hade skrivit ut medicin som hon behövde och närmsta apotek ligger nere i centrum, så det blev till att ta bussen dit istället för att gå direkt hem till mig.

När vi var klara nere på stan åkte vi hem till mig. Min dotter bor ju på folkhusskolan som ligger en bit utanför stan. bland hästar, kossor och får och dit går inte bussen så ofta. I väntan på hennes nästa buss som skulle ta henne hem hann vi både äta lunch och prata om hennes besök i sthlm över en fika.

Yngsta dottern hade fått en paketavi med posten och hon vill ju självklart hämta ut sitt paket på Ica idag. Vi bor ju inte direkt granne med Ica, utan det är en bit att gå. I min takt tar det minst 15 minuter. Så när det var dags för Lia att åka hem gjorde vi henne sällskap till bussen som ligger på vägen till Ica.

Jag väntade utanför med hunden medans M gick in och hämta sitt paket. När hon kom ut från affären såg jag att hon hade en chokladkaka i hand vilket förvånade mig eftersom hon är vegan?

Men hon gav chokladen till den unga killen som satt utanför affären och frös i kylan. Det är inte första gången jag ser någon av mina döttrar visa omtanke och medmänsklighet, men varje gång värmer det mitt mammahjärta

Väl hemma igen hann jag bara värma mig med en kopp kaffe och ringa min mor, innan det var dags att börja med middagen. Ungefär samtidigt började jag känna mig irriterad i halsen och febervarm i ögonen. Förhoppningsvis är det något övergående.

Även älsklingen kände sig lite hängig när han kom hem och jag har hört honom hosta en del sedan han gick och lade sig. Det är ju den årstiden nu…

Samtidigt som jag sitter här och nattbloggar så har jag TV:n på och följer den amerikanska valvakan. Egentligen är jag väldigt trött på allt runt denna smutsiga valkampanj och det ska bli skönt att det är över nu.

Är inte så insatt i det amerikanska valet och inte heller speciellt förtjust i någon av de två kandidaterna, men ändå hoppas jag ju tveklöst på att demokraternas Hillary Clinton vinner valet och blir USA::s första kvinnliga president.

Om jag vaknar upp i morgonbitti och möts av nyheten att Donald Trump är USA:s nya president, så blir det som att vakna upp i en mardröm. Den mannen är definitivt inte lämplig att bli en av världens mäktigaste män. Vad som helst kan ju hända med honom som president.

Men jag skulle inte bli chockad om det skulle bli så, för hatets vindar viner över hela världen just nu. Jag börjar tappa tron på mänskligheten som låter pengar, hat och maktbegär styra.

Vad är det för fel med kärlek, omtanke och empati???