Mardrömmen besannades

Jag somnade inte för än framåt tretiden i morse och vaknade upp strax före nio, lagom för att lyssna på Trumps segertal.

Snacka om personlighetsförändring!!!??? Nu känns han ju ännu mer opålitlig när han plötsligt utger sig för att vara “the good guy” och till och med berömde Hillary Clinton för hennes arbete som utrikesminister. Var det inte henne han ansåg vara kriminell och skulle sätta dit om han blev president?

Jag orkar inte! Vart är världen på väg? Hur tänker människorna som har lagt sin röst på denna person som under hela valkampanjen har slängt ur sig en massa påhopp och osanningar om enskilda personer och olika folkgrupper.

Det som skrämmer mig mest är hur han som president kommer att bemöta resten av världens ledare? De europeiska ledare som har yttrat sig under dagen har ju inte direkt jublat över att Trump blir USA:s nästa president. Framför allt känner jag mig orolig för hur hans agerande kommer att bli när det gäller Syrien krisen. Putin och Assad känner sig nog rätt nöjda med amerikanarnas val av president, kan jag gissa?

Nog om detta eländes val, något jag ändå inte kan göra något åt..

Istället ska jag lägga min energi på en annan kamp som av personliga själ är mycket viktigare för min del. För det är ju mycket i vårat eget land som är i fritt (för)fall, så som skola, sjukvård mm. Hela det sociala skyddsnätet har ju ådragit sig stora maskor och hål under många år nu och inte ens en den nuvarande regeringen har gjort något för att lappa och laga. Tvärt om! Istället så har de ju fortsatt att öka på utanförskapet. De människor som drabbats mår bara sämre och sämre och måste dessutom för en ständig kamp för att försöka få den hjälp man behöver eller för att få igenom sånt som vi tidigare sett som en rättighet i Sverige.

Idag håller jag på att bråka med BUP som låter min yngsta dotter hänga löst utan någon befintlig kontakt utöver läkaren. Och nu kan de inte ens få fram en läkartid en gång i månaden som läkaren själv har sagt att hon ska ha.. Deras lösning på detta är att de tänker byta läkare igen. På vilket sätt blir ännu en ny läkare, som hon ska behöva dra sin livshistoria för igen, till någon förbättring för min dotter som redan är urless på alla nya personer hon ska prata med? Med tanke på hennes sociala fobi, så är ju nya kontakter alltid jobbiga och det borde de väl ändå kunna ta hänsyn till kan jag tycka.. Dessutom är BUP usla på att höra av sig och följa upp dotterns medicineringen som de själva sagt ska ske var 14:e dag. Det slutar alltid med att det är jag som ringer upp dem och de kommer med dåliga ursäkter.

Jag är vanligtvis en lugn och vänlig person som inte alls gillar att vara bråkig, men nu har jag verkligen fått nog av BUP. De kan inte göra något rätt eller hålla sina löften och för våran del blir veckor till månader som sen blir till år, utan att min dotter mår ens lite bättre. Nu har hon tappat tron på BUP och tvivlar starkt på att det finns någon hjälp att få där och dessvärre har jag börjar känna samma sak. Idag har jag anklagat dem för att bara försöka dra ut på tiden i väntan på att hon ska fylla 18 år, vilket hon gör om ett halvår och då kan de lägga över ansvaret på vuxenpsykiatrin istället.

Jag är helt övertygad om att BUP sköterskan hade glömt att boka in en ny tid hos läkaren efter vårat förra besök för en månad sedan och när jag ringde i måndags angående detta så upptäckte de troligen missen. Sköterskan jag pratade med i måndags sa att vi hade en inbokad läkartid idag kl 13 , som de inte hunnit posta än, men när jag fick tiden i brevlådan igår, så visade det sig att vi hade fått en tid den 9 december istället för idag, därför ringde jag upp dem i morse igen.

Jag frågade BUP sköterskan om vad som hänt med den läkartid vi skulle ha haft idag, men som plötsligt skjutits fram ännu en månad? Hon försvarade sig med att jag hade missförstått samtalet i måndags (vilket jag vet att jag inte gjort) och menar på att det är svårt att få läkartider och att de därför har tänkt låta min dotter byta läkare igen. Då blev min frågade till henne om det finns någon annanstans än BUP som vi kan vända oss till??? De har ju ändå inte har lyckats hjälpa henne till ett bättre mående under de 5 år som hon sammanlagt varit inskriven på BUP. Deras ständiga svek har lett till att min dotter idag känner att BUP:s bemötande är något som är en bidragande orsak till att hon bara mår sämre och sämre istället för tvärt om. Så om någon har ett förslag på vart vi kan vända oss istället för BUP så tas det tacksamt emot för något svar av sköterskan fick jag ju självklart inte.

Istället sa hon att hon skulle pratade med sin chef och återkomma till mig i eftermiddag.. Det roliga var att jag just innan sagt till henne att den enda person jag pratat med på BUP och som jag känt någon form av förståelse ifrån, visade sig var just den chefssjuksköterska som är BUP sköterskans chef.  När jag fick prata med chefssjuksköterskan för några månader sedan, så var det för att just samma BUP sköterska (som jag pratade med idag), redan då inte hade tagit tag i sånt hon var ålagd att sköta, så som medicin uppföljning och skolmöte mm, vilket gjorde mig både ledsen och arg.

Om dagens möte med chefssjuksköterskan kommer gör någon skillnad  när det gäller läkarbyte mm återstår ju att ske? Vågar inte ha några större förhoppningar om att de helt plötsligt skulle kunna vända till något som gör en positiv skillnad för min dotter på BUP? Och jag är också tveksam och rädd att det kan vara försent till att skapa ett förtroende hos min dotter för någon på BUP igen, efter alla misslyckade försök vi redan har med oss i bagaget efter att varit tvungna att förlita oss på BUP:s (in)kompetens.

Jag är så jäkla trött på att jag ska behöva lägga en massa energi på att bråka med dem som egentligen borde hjälpa oss. Det måste ju finnas någonstans man kan vända sig när man är missnöjd med sjukvårdens bemötande? Ska forska i det….

Ha en fortsatt bra onsdag ❤️